Stockholm
Att bo i Stockholm och vara intresserad av arkitektur och stadsutveckling är inte den lättaste saken i världen. Visst det dyker då och då upp förslag som frångår det som vanligen presenteras och som både känns som något nytt och spännande i den stad som jag valt att leva i. För ett kort ögonblick tänker man: nej vad fantastiskt att just det där kommer att byggas här. Man känner närmast ett glädjerus när man ser planförslaget. För man är svältfödd på det oväntade i stadsbilden. Sedan tar verkligheten snabbt tag i en och man påminns om att det är i just Stockholm som jag längtar efter att bli överraskad. Att det är i Stockholm som jag söker efter ny bebyggelse som inte av nödvändighet måste passa in, som inte av nödvändighet nästan måste be om ursäkt för sin blotta existens. Efter ett kort ögonblick förstår man att det föreslagna projektet antagligen bara är en chimär, en vision av något som kan ske någon annanstans, bara inte här.
Det lustiga är att jag aldrig ger upp. Varje gång ett nytt förslag presenteras som har det där lilla extra fylls jag av ett glädjerus trots att jag vet att förslaget kommer att stöta på patrull och antagligen haverera på ett eller annat sätt. Är det inte Bromma flygplats är det Förvaret och om de nu inte skulle vara på tårna finns det säkert en skorsten som ställer till det. Är det ingen av dessa parter är det grannar eller en som jag uppfattar det liten men högljudd opinion som på ett eller annat sätt lyckas påverka förslaget till det sämre. Hindren att få till spännande projekt i Stockholm är många och det handlar inte bara, som några av er kanske kan tro, om höjd.
Det som tar stryk är det som inte är förutsägbart, det som vågar ta plats. Det som utmanar om så bara i det lilla. Antingen stoppas det helt eller också kompromissas det så till den milda grad att det som utgör det speciella med den ursprungliga idén kan ses gå förlorad någonstans på vägen. Ett nytt byggförslags stopp eller förändring kan naturligtvis också vara av ekonomisk art eller bero på ändrade behov men inte alltför sällan är det för att man inte vågar, vill eller får.
Jag fortsätter att hoppas och längtar efter spännande arkitektur och byggen att följa i Stockholm. En stad som enligt mig är i stort behov av nya impulser, ny arkitektur som inte räds sin existens vare sig i den "gamla"staden eller i den i modern tid byggda. Jag vill sluta drömma och se att de förslag som är så mycket mer än det som vanligen presenteras också uppförs i Stockholm. Och när de slutligen blir av inte blir ett offer för kompromissandets lätta konst.
/Mikael Levander
Att bo i Stockholm och vara intresserad av arkitektur och stadsutveckling är inte den lättaste saken i världen. Visst det dyker då och då upp förslag som frångår det som vanligen presenteras och som både känns som något nytt och spännande i den stad som jag valt att leva i. För ett kort ögonblick tänker man: nej vad fantastiskt att just det där kommer att byggas här. Man känner närmast ett glädjerus när man ser planförslaget. För man är svältfödd på det oväntade i stadsbilden. Sedan tar verkligheten snabbt tag i en och man påminns om att det är i just Stockholm som jag längtar efter att bli överraskad. Att det är i Stockholm som jag söker efter ny bebyggelse som inte av nödvändighet måste passa in, som inte av nödvändighet nästan måste be om ursäkt för sin blotta existens. Efter ett kort ögonblick förstår man att det föreslagna projektet antagligen bara är en chimär, en vision av något som kan ske någon annanstans, bara inte här.
Det lustiga är att jag aldrig ger upp. Varje gång ett nytt förslag presenteras som har det där lilla extra fylls jag av ett glädjerus trots att jag vet att förslaget kommer att stöta på patrull och antagligen haverera på ett eller annat sätt. Är det inte Bromma flygplats är det Förvaret och om de nu inte skulle vara på tårna finns det säkert en skorsten som ställer till det. Är det ingen av dessa parter är det grannar eller en som jag uppfattar det liten men högljudd opinion som på ett eller annat sätt lyckas påverka förslaget till det sämre. Hindren att få till spännande projekt i Stockholm är många och det handlar inte bara, som några av er kanske kan tro, om höjd.
Det som tar stryk är det som inte är förutsägbart, det som vågar ta plats. Det som utmanar om så bara i det lilla. Antingen stoppas det helt eller också kompromissas det så till den milda grad att det som utgör det speciella med den ursprungliga idén kan ses gå förlorad någonstans på vägen. Ett nytt byggförslags stopp eller förändring kan naturligtvis också vara av ekonomisk art eller bero på ändrade behov men inte alltför sällan är det för att man inte vågar, vill eller får.
Jag fortsätter att hoppas och längtar efter spännande arkitektur och byggen att följa i Stockholm. En stad som enligt mig är i stort behov av nya impulser, ny arkitektur som inte räds sin existens vare sig i den "gamla"staden eller i den i modern tid byggda. Jag vill sluta drömma och se att de förslag som är så mycket mer än det som vanligen presenteras också uppförs i Stockholm. Och när de slutligen blir av inte blir ett offer för kompromissandets lätta konst.
/Mikael Levander